(090502)
Familjen Hammarlund kunde idag observeras på Sundsby, dit de i och för sig ganska ofta kommer, men den här gången var de fem familjemedlemmarna uppenbarligen lite mer inställda på äventyr än tidigare. Jemima, Carl-Henrik, Isak, Lydia och Adam tvekade inte att först ta sig upp på Solklinten, och därefter ta sig tillbaka igen via grottorna, som visade sig fullt framkomliga även om de som bekant är mycket trånga.
Som avslutning på denna vårliga Sundsbyutflykt samlade den biologiskt intresserade modern Jemima dessutom in en omgång grodyngel, som dammen var fullständigt smockfull av, och vid hemkomsten till Askerön planterade hon sedan ut dessa yngel i ett av sina gamla akvarier. Den möbeln är nu alltså installerad på nytt, och barnen Hammarlund följer med stort intresse hur grodynglen (mycket, mycket sakta, men säkert) utvecklas till färdiga grodor.
torsdag 18 juni 2009
Restaurangmåltid på altanen på Valborg
(090430)
Valborgsmässoaftonen var på västkusten mycket vacker, varm och solig i år, liksom resten av april månad, men just på grund av denna torka var det aldrig aktuellt att tända majbrasa någonstans i trakten. De boende på Tjörn och Orust fick nöja sig med att fira på andra sätt och respektera eldningsförbudet. I Varekil syntes en familj, hemmahörande på Lilla Askerön, komma inklivande på ortens vägkrog och pizzeria och beställa en måltid för avhämtning (bestående av pizza, ryggbiff och schnitzel).
"Vi väljer att ha festlig restaurangmiddag hemma på vår altan, det går lika bra och blir billigare", sade de båda föräldrarna i familjen, samtidigt som de tre barnen febrilt försökte få tag i de klubbor som de alltid brukar få på Varekils vägkrog men som nu redan hunnit undanstoppas i mammas och pappas fickor.
De anställda på vägkrogen sågs sedan titta efter familjen när de körde därifrån i sin Volvo 940, och konstatera med förundran att "de där dyker allt upp här ganska ofta".
Valborgsmässoaftonen var på västkusten mycket vacker, varm och solig i år, liksom resten av april månad, men just på grund av denna torka var det aldrig aktuellt att tända majbrasa någonstans i trakten. De boende på Tjörn och Orust fick nöja sig med att fira på andra sätt och respektera eldningsförbudet. I Varekil syntes en familj, hemmahörande på Lilla Askerön, komma inklivande på ortens vägkrog och pizzeria och beställa en måltid för avhämtning (bestående av pizza, ryggbiff och schnitzel).
"Vi väljer att ha festlig restaurangmiddag hemma på vår altan, det går lika bra och blir billigare", sade de båda föräldrarna i familjen, samtidigt som de tre barnen febrilt försökte få tag i de klubbor som de alltid brukar få på Varekils vägkrog men som nu redan hunnit undanstoppas i mammas och pappas fickor.
De anställda på vägkrogen sågs sedan titta efter familjen när de körde därifrån i sin Volvo 940, och konstatera med förundran att "de där dyker allt upp här ganska ofta".
torsdag 16 april 2009
Påsk i den skånska solen
(090413)
Senast det rapporterades om familjen Hammarlunds resor i Sverige och Finland i påsktid var nyheten att de hade gått av båten i Stockholm på skärtorsdagen den 9 april och sedan kört vidare med bilen mot Glimåkra. Nu meddelas att de lyckligt och väl kom fram dit, och sedan tillbringade påsken hos mormor Angelica och morfar Lars i den skånska idyllen.
Även moster Johanna och morbror Simon (som också var med på Finlandsresan) samt morbror David, moster Josefine och kusin Jessika var på plats i Glimåkra, så det blev självfallet några trevliga dagar. Till viss del präglades de förstås av kyrkobesök: sådana ägde förstås rum under hela påskhelgen, och Isak, Lydia och Adam var med på två av dem, på långfredagen och påskdagen. Men det förekom också ägg i olika former, framför allt då de ägg med godis i som alla de närvarande släktingarna fick leta efter i trädgården. Jemima konstaterade för övrigt belåtet att hon hittade sitt ägg nästan först av alla istället för sist den här gången, och därmed bröt en något irriterande tradition.
Vädret under påsken var fint och inbjöd bl.a. till skogspromenad på långfredagen, då man passade på att observera blåsippor som ute i backarna stod, och till en hel del utevistelse i den soliga trädgården. Slutligen stod givetvis ett antal spelpartier på programmet, men dessa blev huvudsakligen förlagda till kvällar och nätter.
Den ursprungliga planen var att familjen Hammarlund skulle stanna i Glimåkra till annandagen, men eftersom de andra gästerna åkte hem redan på påskdagen valde Jemima och Carl-Henrik lite spontant att också göra det. Bohuslänningarna körde därför hem på påskdagens kväll, en färd utan uppehåll på knappt tre och en halv timme. Nu har familjen återinrättat sig på Askerön och försöker återgå till vardagen igen efter påskveckans alla äventyr och nöjen.
Senast det rapporterades om familjen Hammarlunds resor i Sverige och Finland i påsktid var nyheten att de hade gått av båten i Stockholm på skärtorsdagen den 9 april och sedan kört vidare med bilen mot Glimåkra. Nu meddelas att de lyckligt och väl kom fram dit, och sedan tillbringade påsken hos mormor Angelica och morfar Lars i den skånska idyllen.
Även moster Johanna och morbror Simon (som också var med på Finlandsresan) samt morbror David, moster Josefine och kusin Jessika var på plats i Glimåkra, så det blev självfallet några trevliga dagar. Till viss del präglades de förstås av kyrkobesök: sådana ägde förstås rum under hela påskhelgen, och Isak, Lydia och Adam var med på två av dem, på långfredagen och påskdagen. Men det förekom också ägg i olika former, framför allt då de ägg med godis i som alla de närvarande släktingarna fick leta efter i trädgården. Jemima konstaterade för övrigt belåtet att hon hittade sitt ägg nästan först av alla istället för sist den här gången, och därmed bröt en något irriterande tradition.
Vädret under påsken var fint och inbjöd bl.a. till skogspromenad på långfredagen, då man passade på att observera blåsippor som ute i backarna stod, och till en hel del utevistelse i den soliga trädgården. Slutligen stod givetvis ett antal spelpartier på programmet, men dessa blev huvudsakligen förlagda till kvällar och nätter.
Den ursprungliga planen var att familjen Hammarlund skulle stanna i Glimåkra till annandagen, men eftersom de andra gästerna åkte hem redan på påskdagen valde Jemima och Carl-Henrik lite spontant att också göra det. Bohuslänningarna körde därför hem på påskdagens kväll, en färd utan uppehåll på knappt tre och en halv timme. Nu har familjen återinrättat sig på Askerön och försöker återgå till vardagen igen efter påskveckans alla äventyr och nöjen.
onsdag 15 april 2009
Finlandskryssning i påsktid
(090409)
På tisdagen i Stilla veckan begav sig familjen Hammarlund hemifrån för att genomföra den årliga vårkryssningen till Finland, som ser ut att ha blivit tradition vid det här laget. Familjen tog sig under dagen i bil upp till Stockholm, träffade moster Johanna och morbror Simon på Siljaterminalen och gick därefter i sällskap med dem ombord på Silja Serenade.
Sedan tillbringade sällskapet två dagar på havet och i Helsingfors, på ett sätt som brukar se ungefär likadant ut varje gång men som ingen av de inblandade verkar tröttna på. Det åts smörgåsbord till middag på både tisdag- och onsdagkvällen och frukostbuffé de båda morgnarna, det köptes godis och sånt som stärker i taxfree, det badades friskt i bollarna i lekrummet Siljaland, det strövades omkring i den finska huvudstaden (som i vanlig ordning var kall och solig), det sjöngs karaoke och dansades i Club Bali och Atlantis Palace, det åktes flitigt i panoramahissarna, det tittades på havsutsikten genom hyttfönstret, det spelades på pokerautomater och det spelades även kortspel under sträng tystnad i familjen Hammarlunds hytt vid den tidpunkt på dygnet då sovande barn gjorde att Jemima och Carl-Henrik inte kunde gå ut och roa sig ombord längre. (Fast barnen somnade ganska sent.)
Till de mer ovanliga inslagen på denna kryssning hörde dock följande:
Först och främst att Lydia vann en teckningstävling som hölls i Siljaland. Både hon och syskonen lämnade in bidrag på onsdagkvällen, och morgonen därpå var hennes teckning uppsatt bland vinnarna på väggen i leklandet. En stolt Lydia fick ta emot pris i form av en liten rosa nalle och ett pussel med båtmotiv.
Isak vann inga sådana pris men var säkerligen nöjd med sin kryssning ändå, och fördjupade sig bl.a. i den finska pekbok med namn på en massa olika saker på finska som han fick i Helsingfors. Han är ju som bekant språkintresserad.
Adam hade även han en rolig resa och tyckte det var väldigt trevligt att springa fram och tillbaka i bufférestaurangen, där han också gärna grävde i maten på barnbuffén när tillfälle gavs. Barnen gick nämligen i viss mån själva och hämtade mat åt sig på den buffén, så att inte föräldrarna behövde serva dem riktigt hela tiden. Lydia utmärkte sig genom att gå och hämta en ny portion väldigt många gånger men bara ta två prinskorvar varje gång.
Något mer ovanligt var också att Hammarlunds under vistelsen i Helsingfors gick och tittade på den ortodoxa Uspenskijkatedralen den här gången. Tyvärr (eller hur man nu ska se det) pågick en gudstjänst just då, så det gick inte att komma in och titta ordentligt eftersom det nog hade stört lite för mycket.
På skärtorsdagens morgon kom fartyget med familjen Hammarlund, Johanna och Simon tillbaka till Stockholm, och därifrån fortsatte de allihopa sin resa ner till barnens mormor och morfar i Glimåkra där påskhelgen sedan firades. Mer om detta dyker upp inom kort.
På tisdagen i Stilla veckan begav sig familjen Hammarlund hemifrån för att genomföra den årliga vårkryssningen till Finland, som ser ut att ha blivit tradition vid det här laget. Familjen tog sig under dagen i bil upp till Stockholm, träffade moster Johanna och morbror Simon på Siljaterminalen och gick därefter i sällskap med dem ombord på Silja Serenade.
Sedan tillbringade sällskapet två dagar på havet och i Helsingfors, på ett sätt som brukar se ungefär likadant ut varje gång men som ingen av de inblandade verkar tröttna på. Det åts smörgåsbord till middag på både tisdag- och onsdagkvällen och frukostbuffé de båda morgnarna, det köptes godis och sånt som stärker i taxfree, det badades friskt i bollarna i lekrummet Siljaland, det strövades omkring i den finska huvudstaden (som i vanlig ordning var kall och solig), det sjöngs karaoke och dansades i Club Bali och Atlantis Palace, det åktes flitigt i panoramahissarna, det tittades på havsutsikten genom hyttfönstret, det spelades på pokerautomater och det spelades även kortspel under sträng tystnad i familjen Hammarlunds hytt vid den tidpunkt på dygnet då sovande barn gjorde att Jemima och Carl-Henrik inte kunde gå ut och roa sig ombord längre. (Fast barnen somnade ganska sent.)
Till de mer ovanliga inslagen på denna kryssning hörde dock följande:
Först och främst att Lydia vann en teckningstävling som hölls i Siljaland. Både hon och syskonen lämnade in bidrag på onsdagkvällen, och morgonen därpå var hennes teckning uppsatt bland vinnarna på väggen i leklandet. En stolt Lydia fick ta emot pris i form av en liten rosa nalle och ett pussel med båtmotiv.
Isak vann inga sådana pris men var säkerligen nöjd med sin kryssning ändå, och fördjupade sig bl.a. i den finska pekbok med namn på en massa olika saker på finska som han fick i Helsingfors. Han är ju som bekant språkintresserad.
Adam hade även han en rolig resa och tyckte det var väldigt trevligt att springa fram och tillbaka i bufférestaurangen, där han också gärna grävde i maten på barnbuffén när tillfälle gavs. Barnen gick nämligen i viss mån själva och hämtade mat åt sig på den buffén, så att inte föräldrarna behövde serva dem riktigt hela tiden. Lydia utmärkte sig genom att gå och hämta en ny portion väldigt många gånger men bara ta två prinskorvar varje gång.
Något mer ovanligt var också att Hammarlunds under vistelsen i Helsingfors gick och tittade på den ortodoxa Uspenskijkatedralen den här gången. Tyvärr (eller hur man nu ska se det) pågick en gudstjänst just då, så det gick inte att komma in och titta ordentligt eftersom det nog hade stört lite för mycket.
På skärtorsdagens morgon kom fartyget med familjen Hammarlund, Johanna och Simon tillbaka till Stockholm, och därifrån fortsatte de allihopa sin resa ner till barnens mormor och morfar i Glimåkra där påskhelgen sedan firades. Mer om detta dyker upp inom kort.
31-årspresenten som ska hjälpa Jemima upp ur sängen
(090403)
Precis som Carl-Henrik firade Jemima idag trettioett år, och precis som han firade hon dagen i relativ stillhet (till skillnad från förra året då det ju var hejdundrande kalas). Barnen bidrog med egenhändigt ritade födelsedagsteckningar vid uppvaktningen på morgonen, och bland presenterna fanns en klockradio, något som kan komma väl till pass för det mycket morgonsömniga födelsedagsbarnet.
Några gäster kom inte vid detta tillfälle, men Jemima tillbringade en del av dagen med barnen på de vanliga familjeaktiviteterna och hemma hos goda vänner, och blev väl uppmärksammad där får man hoppas. Väl hemma på eftermiddagen bjöds det i alla fall på ett antal bakverk av olika slag som Carl-Henrik gjort i ordning.
Precis som Carl-Henrik firade Jemima idag trettioett år, och precis som han firade hon dagen i relativ stillhet (till skillnad från förra året då det ju var hejdundrande kalas). Barnen bidrog med egenhändigt ritade födelsedagsteckningar vid uppvaktningen på morgonen, och bland presenterna fanns en klockradio, något som kan komma väl till pass för det mycket morgonsömniga födelsedagsbarnet.
Några gäster kom inte vid detta tillfälle, men Jemima tillbringade en del av dagen med barnen på de vanliga familjeaktiviteterna och hemma hos goda vänner, och blev väl uppmärksammad där får man hoppas. Väl hemma på eftermiddagen bjöds det i alla fall på ett antal bakverk av olika slag som Carl-Henrik gjort i ordning.
tisdag 14 april 2009
Carl-Henrik undvek den förutspådda hjärtattacken
(090330)
Idag den 30 mars fyllde Carl-Henrik 31 år, och det mest glädjande med det var enligt honom själv att han nu passerat de trettio utan att få hjärtinfarkt.
"Jag stressade ofta väldigt mycket när jag var tonåring, och för den delen nu också", förklarar han, "och på den tiden brukade mamma varna mig för att jag skulle få hjärtinfarkt när jag blev trettio om jag höll på så. Nu när jag faktiskt är trettioett så ser vi att mammas profetia inte stämde."
Lycklig över att på detta sätt ha klarat livhanken firade Carl-Henrik sin födelsedag med tårta, ostbågar och Milky Way, den nya melodifestivalskivan i present och ett litet besök av familjen Josefsson. Han säger sig ha varit fullt nöjd med bemärkelsedagen.
Idag den 30 mars fyllde Carl-Henrik 31 år, och det mest glädjande med det var enligt honom själv att han nu passerat de trettio utan att få hjärtinfarkt.
"Jag stressade ofta väldigt mycket när jag var tonåring, och för den delen nu också", förklarar han, "och på den tiden brukade mamma varna mig för att jag skulle få hjärtinfarkt när jag blev trettio om jag höll på så. Nu när jag faktiskt är trettioett så ser vi att mammas profetia inte stämde."
Lycklig över att på detta sätt ha klarat livhanken firade Carl-Henrik sin födelsedag med tårta, ostbågar och Milky Way, den nya melodifestivalskivan i present och ett litet besök av familjen Josefsson. Han säger sig ha varit fullt nöjd med bemärkelsedagen.
Dyrbart halsband spolades ner
(090330)
Ärkeligisten Adam slog för några dagar sedan till igen och utförde ett av sina värsta busstreck: han stoppade nämligen ner ett halsband som Isak nyligen tillverkat i toaletten - och spolade.
Händelsen var mycket tragisk, då halsbandet var dyrbart; kanske inte i reellt penningvärde, men åtminstone enligt Lydias sätt att se. Hon reagerade mycket upprört och fascinerat på händelsen och på det faktum att halsbandet nu befann sig nere i slamtanken, och när slambilen idag kom och tömde denna tank stod hon länge i fönstret och tittade på när halsbandet blev uppsuget genom slangen in i fordonets stora behållare. "Traumatiskt till tusen", säger Jemima och Carl-Henrik, "men kanske kan det uppmuntra Lydias intresse för teknik i viss mån."
Ärkeligisten Adam slog för några dagar sedan till igen och utförde ett av sina värsta busstreck: han stoppade nämligen ner ett halsband som Isak nyligen tillverkat i toaletten - och spolade.
Händelsen var mycket tragisk, då halsbandet var dyrbart; kanske inte i reellt penningvärde, men åtminstone enligt Lydias sätt att se. Hon reagerade mycket upprört och fascinerat på händelsen och på det faktum att halsbandet nu befann sig nere i slamtanken, och när slambilen idag kom och tömde denna tank stod hon länge i fönstret och tittade på när halsbandet blev uppsuget genom slangen in i fordonets stora behållare. "Traumatiskt till tusen", säger Jemima och Carl-Henrik, "men kanske kan det uppmuntra Lydias intresse för teknik i viss mån."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
