(090128)
Lydia har fyllt fyra år! Denna aktningsvärda födelsedag firade hon hemma på Askerön med familjen och kompisarna Isabell, Sara och Elin (och mamma Cissi) som kom och hälsade på och intog födelsedagslunch och tårta. Mormor Angelica, som varit på besök under några dagar, var också med. Fler gäster är att vänta till helgen, då det blir ett något större och mer släktbetonat kalas.
Trots att Lydia i vanliga fall brukar sova länge på morgonen var hon just denna dag på benen ganska tidigt, så det blev ingen uppvaktning med frukost på sängen och hon fick paket direkt i lekrummet istället. Bland presenterna hon fick under dagen fanns två set med pärlor att göra halsband av, så det blir förmodligen hel del pillande med små, små, omkringrullande pärlor framöver.
Tårtan som åts var som vanligt gjord av Jemima och dekorerad med konstfulla marsipanfigurer, varav en föreställde morföräldrarnas hund Casper - med en pytteliten hög chokladströssel-hundbajs bredvid, vilket födelsedagsbarnet tyckte var enormt roligt! Middagen denna dag fick Lydia förstås också bestämma: det blev favoriträtten spaghetti och köttfärssås.
Apropå ingenting kan vi meddela att Lydia denna månad har börjat gå på kyrkans barntimmar ihop med storebror Isak varje fredag, nu utan att bli rädd och börja ropa efter mamma, vilket hon gjorde vid de första försöken i höstas. Är man så stor som fyra år klarar man väl av att bli lämnad ett tag!
torsdag 29 januari 2009
Nygammal bil och nya kläder
(090127)
De senaste dagarna har två stora utgiftsposter sett till att det mesta av familjen Hammarlunds månatliga inkomst uppslukats i ett nafs. I båda fallen fyllde dock betalningarna ett gott ändamål.
Dels rörde det sig om familjens bil, som den 1 februari skulle ha råkat ut för körförbud eftersom den ännu inte besiktigats. Innan besiktningen kunde ordnas var det nödvändigt att lämna in bilen på reparation för att rätta till ett par skavanker som inte hunnits med i samband med servicen i höstas. Reparationen i fråga ägde rum nu på måndagen den 26:e och besiktningen dagen efter - i senaste laget, men allt gick i lås.
"Dyrt blev det förstås", säger Jemima, "men det blev ändå inte så dyrt som vi hade fruktat, så vi är rätt nöjda ändå. Och det var skönt att få bilen godkänd på bilprovningen efteråt."
Utgift nummer 2 gällde något betydligt trevligare än bilkostnader, närmare bestämt me&i-kollektionen för den nya säsongen, som kom med posten den 27:e och packades upp i familjen Hammarlunds hem av en förväntansfull Jemima. I det fallet får man väl anta att pengarna kommer tillbaka när hon börjar sälja kläderna inom kort.
"Kollektionen är som vanligt väldigt snygg", kommenterar hon, märkbart sugen på att få komma ut på homepartyn igen efter juluppehållet.
Den här gången behöver emellertid inte Isak, Lydia och Adam modellera iförda de nya me&i-kläderna och plåtas av Jemima till någon egen hemmagjord katalog. "Jag klarar mig med att visa upp me&i:s egna bilder den här säsongen", meddelar hon.
De senaste dagarna har två stora utgiftsposter sett till att det mesta av familjen Hammarlunds månatliga inkomst uppslukats i ett nafs. I båda fallen fyllde dock betalningarna ett gott ändamål.
Dels rörde det sig om familjens bil, som den 1 februari skulle ha råkat ut för körförbud eftersom den ännu inte besiktigats. Innan besiktningen kunde ordnas var det nödvändigt att lämna in bilen på reparation för att rätta till ett par skavanker som inte hunnits med i samband med servicen i höstas. Reparationen i fråga ägde rum nu på måndagen den 26:e och besiktningen dagen efter - i senaste laget, men allt gick i lås.
"Dyrt blev det förstås", säger Jemima, "men det blev ändå inte så dyrt som vi hade fruktat, så vi är rätt nöjda ändå. Och det var skönt att få bilen godkänd på bilprovningen efteråt."
Utgift nummer 2 gällde något betydligt trevligare än bilkostnader, närmare bestämt me&i-kollektionen för den nya säsongen, som kom med posten den 27:e och packades upp i familjen Hammarlunds hem av en förväntansfull Jemima. I det fallet får man väl anta att pengarna kommer tillbaka när hon börjar sälja kläderna inom kort.
"Kollektionen är som vanligt väldigt snygg", kommenterar hon, märkbart sugen på att få komma ut på homepartyn igen efter juluppehållet.
Den här gången behöver emellertid inte Isak, Lydia och Adam modellera iförda de nya me&i-kläderna och plåtas av Jemima till någon egen hemmagjord katalog. "Jag klarar mig med att visa upp me&i:s egna bilder den här säsongen", meddelar hon.
söndag 18 januari 2009
Isak nytt rum - Lydia och Adam nya sängar - Carl-Henrik nytt arbetsrum - Jemima trött rygg
Den senaste veckan har Hammarlundarna äntligen tagit sig i kragen och ordnat upp lite i sitt orediga hus. Den stora Ommöblering som så länge planerats och talats om, har nu ägt rum!
Man kan kortfattat beskriva det som så:
Isak har flyttat in i Carl-Henriks gamla arbetsrum, och den sängplats som Isak brukade ha är nu Lydias, medan Adams nya är Lydias gamla. Carl-Henrik sitter i stället i gamla TV-rummet, senare skräpkammaren, numera alltså kombinerat arbetsrum och förråd. Mycket enkelt och lättfattligt.
Dock, för den händelse att någon inte förstod, tar vi det i bilder också:
Vi har alltså ett nytt arbetsrum.
Det fungerar också som förråd, som synes på hyllorna...
Det gamla arbetsrummet är nu Isaks rum.
Här kan han bygga lego i fred och stänga/låsa om sig.
Han kan också läsa böcker, som anstår en bibliotekaries sonson! Under sängen har han en mysig läshörna som även kan fungera som gästsäng vid behov.
Eftersom Isak fick nästan alla böckerna in till sig,
blev det gott om plats i hyllan i barnens lekrum.
Adams spjälsäng är bortplockad, numera sover han nederst i våningsängen och Lydia överst. Där spjälsängen stod finns därför plats för leksaksköket.
Slutligen - en ny fin rithörna har skapats där förut leksaksköket stod. Här kan man också till exempel sitta med en laptop och skriva, eller kanske skriva brev.
Eller något annat pyssligt.
Man kan kortfattat beskriva det som så:
Isak har flyttat in i Carl-Henriks gamla arbetsrum, och den sängplats som Isak brukade ha är nu Lydias, medan Adams nya är Lydias gamla. Carl-Henrik sitter i stället i gamla TV-rummet, senare skräpkammaren, numera alltså kombinerat arbetsrum och förråd. Mycket enkelt och lättfattligt.
Dock, för den händelse att någon inte förstod, tar vi det i bilder också:
Vi har alltså ett nytt arbetsrum.Det fungerar också som förråd, som synes på hyllorna...
Det gamla arbetsrummet är nu Isaks rum.Här kan han bygga lego i fred och stänga/låsa om sig.
Han kan också läsa böcker, som anstår en bibliotekaries sonson! Under sängen har han en mysig läshörna som även kan fungera som gästsäng vid behov. 
Eftersom Isak fick nästan alla böckerna in till sig, blev det gott om plats i hyllan i barnens lekrum.
Adams spjälsäng är bortplockad, numera sover han nederst i våningsängen och Lydia överst. Där spjälsängen stod finns därför plats för leksaksköket.
Slutligen - en ny fin rithörna har skapats där förut leksaksköket stod. Här kan man också till exempel sitta med en laptop och skriva, eller kanske skriva brev. Eller något annat pyssligt.
fredag 9 januari 2009
Adam blir en allt större säkerhetsrisk!
(090109)
De senaste två dagarna har familjen Hammarlunds hus på Lilla Askerön två gånger varit utsatt för risk att brinna upp (eller ner, vilket nu ett hus gör). Orsaken till de båda incidenterna är familjens yngsta medlem Adam, som har övergått från att riva ut böcker ur bokhyllor till betydligt farligare eskapader.
Adam har ju fortfarande den läggningen att han gärna klättrar upp överallt och undersöker allting. På morgonen den 8 januari passade han på att ta sig upp på frukostbordet och börja fingra på ljusen som pappa Carl-Henrik precis tänt i ljusstakarna. Carl-Henrik hade vänt ryggen till i endast några ögonblick för att göra i ordning tekannan, men på den tiden hann Adam plocka fram en blompinne av plast ur krukan på fönsterbrädan och sticka in den i en av ljuslågorna.
"Han trodde väl att det var en tändsticka och ville göra likadant som jag", säger Carl-Henrik, som fick rusa fram i panik och släcka den våldsamt uppflammande plastpinnen som Adam höll i handen.
Nu idag fortsatte Adam med farliga experiment med höga temperaturer. I ett obevakat ögonblick drog han in pianopallen i köket och klättrade upp till spishällen, böjde sig över spisskyddet (som ju annars är till för att förebygga just Adams framfart), satte på ett par plattor på högsta värmen och placerade ett par knivar samt den lilla ugnstimern på plattorna. Mamma Jemima kom dit ett par minuter senare och såg till sin fasa hur timern låg och smälte på den glödheta plattan och gav ifrån sig en otrevlig doft av bränd plast. Den kniv som Adam också försökte steka klarade sig dock utan skador. "Plasten i IKEA:s knivar är av god kvalitet", konstaterar Jemima.
Till detta kommer att Adam också under de här två dagarna har hunnit med att välta ut en kopp kaffe i Jemimas knä ("jag klarade mig från brännskador tack vare den skyddande plyschen i mina me&i-byxor", säger hon), samt bära iväg katternas vattenskål genom hela huset och tömma ut dess innehåll över soffbordet. Det säger en del om vilket busfrö han är nu för tiden, och han är inte heller mottaglig för förmaningar, mer än högst tillfälligt. "Det var en ljuvlig tid då han nöjde sig med att riva ut böcker", menar Jemima och Carl-Henrik uppgivet.
Avslutningsvis kan vi tillägga att Adam precis har lagt sig till med ett särskilt retsamt skratt, ungefär så som häxan låter i filmen om Snövit, som han har sett flera gånger. Det är troligt att Adams fortsatta livsfarliga busfasoner kommer att ackompanjeras av det skrattet.
De senaste två dagarna har familjen Hammarlunds hus på Lilla Askerön två gånger varit utsatt för risk att brinna upp (eller ner, vilket nu ett hus gör). Orsaken till de båda incidenterna är familjens yngsta medlem Adam, som har övergått från att riva ut böcker ur bokhyllor till betydligt farligare eskapader.
Adam har ju fortfarande den läggningen att han gärna klättrar upp överallt och undersöker allting. På morgonen den 8 januari passade han på att ta sig upp på frukostbordet och börja fingra på ljusen som pappa Carl-Henrik precis tänt i ljusstakarna. Carl-Henrik hade vänt ryggen till i endast några ögonblick för att göra i ordning tekannan, men på den tiden hann Adam plocka fram en blompinne av plast ur krukan på fönsterbrädan och sticka in den i en av ljuslågorna.
"Han trodde väl att det var en tändsticka och ville göra likadant som jag", säger Carl-Henrik, som fick rusa fram i panik och släcka den våldsamt uppflammande plastpinnen som Adam höll i handen.
Nu idag fortsatte Adam med farliga experiment med höga temperaturer. I ett obevakat ögonblick drog han in pianopallen i köket och klättrade upp till spishällen, böjde sig över spisskyddet (som ju annars är till för att förebygga just Adams framfart), satte på ett par plattor på högsta värmen och placerade ett par knivar samt den lilla ugnstimern på plattorna. Mamma Jemima kom dit ett par minuter senare och såg till sin fasa hur timern låg och smälte på den glödheta plattan och gav ifrån sig en otrevlig doft av bränd plast. Den kniv som Adam också försökte steka klarade sig dock utan skador. "Plasten i IKEA:s knivar är av god kvalitet", konstaterar Jemima.
Till detta kommer att Adam också under de här två dagarna har hunnit med att välta ut en kopp kaffe i Jemimas knä ("jag klarade mig från brännskador tack vare den skyddande plyschen i mina me&i-byxor", säger hon), samt bära iväg katternas vattenskål genom hela huset och tömma ut dess innehåll över soffbordet. Det säger en del om vilket busfrö han är nu för tiden, och han är inte heller mottaglig för förmaningar, mer än högst tillfälligt. "Det var en ljuvlig tid då han nöjde sig med att riva ut böcker", menar Jemima och Carl-Henrik uppgivet.
Avslutningsvis kan vi tillägga att Adam precis har lagt sig till med ett särskilt retsamt skratt, ungefär så som häxan låter i filmen om Snövit, som han har sett flera gånger. Det är troligt att Adams fortsatta livsfarliga busfasoner kommer att ackompanjeras av det skrattet.
lördag 3 januari 2009
Julturné anhalt 3 - Stockholm
(081230-090102)
Det meddelas att familjen Hammarlunds beryktade julturné nu är avslutad, efter att den tokiga kvintetten från Bohuslän åkt omkring i Sverige i tio dagar och spridit ut sina magsjukor och förkylningar bland diverse släktingar, haft sönder deras prylar, upptagit större delen av deras hem med sitt pick och pack, väckt dem på morgnarna medelst skrik från morgonpigga barn, samt snyltat i deras skafferier och kylskåp. Kort sagt har Hammarlunds uppträtt allmänt odrägligt... men nu är det i alla fall över.
Långresan avrundades med att Hammarlunds dagen före nyårsafton åkte i sin bil från Huskvarna upp till Stockholm. Färden gick utan längre uppehåll, familjen intog t.o.m. sin lunch i bilen (McDonalds drive-in). Med ena handen på ratten och den andra på en cheeseburgare som lagts strategiskt vid växelspaken, kommenterade Carl-Henrik att "det är faktiskt riktigt stimulerande att vara ute på strapatser och äventyr... mycket roligare än att bara sitta hemma och äta husmanskost". Han ändrade sig snabbt när Adam hällde ut en omgång McDonalds-mjölk i baksätet, men Jemima menar fortfarande att det är fullt genomförbart och funkar bra att äta i farten.
Trots den effektivt använda tiden fick en planerad träff med farbror Mikael i Stockholms city ställas in p.g.a. försenad avfärd som gjorde att tidsschemat sprack. Istället tog man sig direkt upp till den norra förorten Husby (Kista), där moster Johanna och morbror Simon tog emot och anslöt sig till listan över släktingar som upplåtit sina hem som natthärbärgen för Askeröborna.
Dagarna hos Johanna och Simon blev sedan ganska lugna jämfört med det föregående hektiska kuskandet. Familjen Hammarlund höll sig mest hemma i mosters och morbrors lägenhet, och lämnade den enbart för att låta barnen komma ut och leka på diverse närliggande lekplatser då och då. Det främsta nöjet inomhus var att spela Singstar, något som de fyra vuxna gjorde med glädje medan barnen gärna var publik. "Min falsettsång på A-Ha:s 'Take On Me' kommer nog att gå till historien", säger Carl-Henrik blygsamt.
Och så var det förstås nyårsfirande och högtidligt välkomnande av det nya året 2009: en tillställning som ägde rum under ganska stillsamma former, med Simons föräldrar som de enda övriga gästerna. De närvarande tyckte dock att det blev lite obehagligt strax efter tolvslaget, då ett gäng med uppenbarligen galna nyårsfirare smällde av sina fyrverkerier helt utan vett och sans på gatan precis nedanför Johannas och Simons balkong. "Röken låg tät i kvarteret och vi var tvungna att gå in och stänga dörren", berättar Jemima, "vi vågade inte riskera att bli träffade av någon felriktad pjäs."
Den 2 januari var det så äntligen dags för den vid det här laget ganska uttröttade familjen Hammarlund att vända hemåt. Man körde hem till Askerön på vinterskitiga motorvägar, som gjorde att familjen satte nytt personligt rekord i smutsig bil även utvändigt (invändigt var rekordet nog klart redan tidigare under den här resan). Vi kan dock meddela att Volvon nu efter hemkomsten har genomgått en grundlig tvätt på macken i Varekil.
"Det är verkligen skönt att vara hemma igen", säger Jemima och Carl-Henrik. "Roligt har det varit att åka omkring, det tycker vi alla i familjen, men man känner sig ändå lättad när allt återgår till det normala. Nu siktar vi på att det lite lugnt ett tag, såvida inte den kommande vintermagsjukesäsongen infaller alltför tidigt förstås."
Avslutningsvis lite statistiska uppgifter:
Under julturnén färdades familjen Hammarlund ganska exakt 1400 km i bil och förbrukade följaktligen ungefär 140 l bensin; de träffade 21 släktingar + ett antal vänner och bekanta; de hälsade på i 6 hushåll och övernattade i 3 av dessa; de var i kyrkan vid 3 tillfällen; de intog mat från restaurang också vid 3 tillfällen; de packade in och ut i bilen vardera 4 gånger; de betalade ca 70 kr för parkering; och de mottog ca 50 julklappar och delade själva ut ungefär lika många (inkluderat de som de gav till varandra).
Det meddelas att familjen Hammarlunds beryktade julturné nu är avslutad, efter att den tokiga kvintetten från Bohuslän åkt omkring i Sverige i tio dagar och spridit ut sina magsjukor och förkylningar bland diverse släktingar, haft sönder deras prylar, upptagit större delen av deras hem med sitt pick och pack, väckt dem på morgnarna medelst skrik från morgonpigga barn, samt snyltat i deras skafferier och kylskåp. Kort sagt har Hammarlunds uppträtt allmänt odrägligt... men nu är det i alla fall över.
Långresan avrundades med att Hammarlunds dagen före nyårsafton åkte i sin bil från Huskvarna upp till Stockholm. Färden gick utan längre uppehåll, familjen intog t.o.m. sin lunch i bilen (McDonalds drive-in). Med ena handen på ratten och den andra på en cheeseburgare som lagts strategiskt vid växelspaken, kommenterade Carl-Henrik att "det är faktiskt riktigt stimulerande att vara ute på strapatser och äventyr... mycket roligare än att bara sitta hemma och äta husmanskost". Han ändrade sig snabbt när Adam hällde ut en omgång McDonalds-mjölk i baksätet, men Jemima menar fortfarande att det är fullt genomförbart och funkar bra att äta i farten.
Trots den effektivt använda tiden fick en planerad träff med farbror Mikael i Stockholms city ställas in p.g.a. försenad avfärd som gjorde att tidsschemat sprack. Istället tog man sig direkt upp till den norra förorten Husby (Kista), där moster Johanna och morbror Simon tog emot och anslöt sig till listan över släktingar som upplåtit sina hem som natthärbärgen för Askeröborna.
Dagarna hos Johanna och Simon blev sedan ganska lugna jämfört med det föregående hektiska kuskandet. Familjen Hammarlund höll sig mest hemma i mosters och morbrors lägenhet, och lämnade den enbart för att låta barnen komma ut och leka på diverse närliggande lekplatser då och då. Det främsta nöjet inomhus var att spela Singstar, något som de fyra vuxna gjorde med glädje medan barnen gärna var publik. "Min falsettsång på A-Ha:s 'Take On Me' kommer nog att gå till historien", säger Carl-Henrik blygsamt.
Och så var det förstås nyårsfirande och högtidligt välkomnande av det nya året 2009: en tillställning som ägde rum under ganska stillsamma former, med Simons föräldrar som de enda övriga gästerna. De närvarande tyckte dock att det blev lite obehagligt strax efter tolvslaget, då ett gäng med uppenbarligen galna nyårsfirare smällde av sina fyrverkerier helt utan vett och sans på gatan precis nedanför Johannas och Simons balkong. "Röken låg tät i kvarteret och vi var tvungna att gå in och stänga dörren", berättar Jemima, "vi vågade inte riskera att bli träffade av någon felriktad pjäs."
Den 2 januari var det så äntligen dags för den vid det här laget ganska uttröttade familjen Hammarlund att vända hemåt. Man körde hem till Askerön på vinterskitiga motorvägar, som gjorde att familjen satte nytt personligt rekord i smutsig bil även utvändigt (invändigt var rekordet nog klart redan tidigare under den här resan). Vi kan dock meddela att Volvon nu efter hemkomsten har genomgått en grundlig tvätt på macken i Varekil.
"Det är verkligen skönt att vara hemma igen", säger Jemima och Carl-Henrik. "Roligt har det varit att åka omkring, det tycker vi alla i familjen, men man känner sig ändå lättad när allt återgår till det normala. Nu siktar vi på att det lite lugnt ett tag, såvida inte den kommande vintermagsjukesäsongen infaller alltför tidigt förstås."
Avslutningsvis lite statistiska uppgifter:
Under julturnén färdades familjen Hammarlund ganska exakt 1400 km i bil och förbrukade följaktligen ungefär 140 l bensin; de träffade 21 släktingar + ett antal vänner och bekanta; de hälsade på i 6 hushåll och övernattade i 3 av dessa; de var i kyrkan vid 3 tillfällen; de intog mat från restaurang också vid 3 tillfällen; de packade in och ut i bilen vardera 4 gånger; de betalade ca 70 kr för parkering; och de mottog ca 50 julklappar och delade själva ut ungefär lika många (inkluderat de som de gav till varandra).
Julturné anhalt 2 - Huskvarna
(081227-081230)
På tredjedag jul fortsatte familjen Hammarlund sin julresa en bit österut, till Småland och Huskvarna, där de tog in hos faster Elisabet, farbror Muneer och kusinerna Amir, Elias och Maria. Med lite mer julklappsutdelning som följd (bl.a. fick Isak en "Dinofälla" i Duplo som han själv hett önskat sig på en önskelista som han förut mailat iväg till faster). Att få plats med packningen (som ju bestod av större delen av Hammarlunds ägodelar) i Huskvarnasläktingarnas lägenhet gick också det bra.
Även om familjen Hammarlund mest vistades hemma hos familjen Khan under de följande dagarna gjorde man ett par avstickare, med Huskvarna som bas. Söndagen den 28:e var familjen iväg och besökte ett gammalt kärt smultronställe för Carl-Henrik, nämligen Hjelmserydsstiftelsen, där våra vänner familjen Thelin hade barndop för sin dotter Ellen. "Väldigt trevligt, både själva dopet och att få träffa lite gamla bekantingar på Hjelmseryd", kommenterar Carl-Henrik. "Våra barn skämde heller inte ut sig nämnvärt... lite gnäll mot slutet i kyrkan bara."
Efter dopet åkte Hammarlunds också på en kortare julvisit hos farfar och bonusfarmor Irene i Landsbro, och återvände till Huskvarna på kvällen.
Den 29:e träffade familjen ytterligare en släktgren, nämligen farbror Kristoffer och faster Sara - dessa båda kom först på besök till Huskvarna på förmiddagen, och sedan blev det ombytta roller då Jemima, Carl-Henrik, Isak, Lydia, Adam, Elisabet, Elias och Maria själva hälsade på Kristoffer och Sara i deras hus i Månsarp (söder om Jönköping). Det var första gången som bohusläningarna vistades i Kristoffers och Saras nya bostad.
Efter detta var den småländska delen av turnén avslutad. Två ytterligare delmål som ursprungligen var aktuella att besöka längs vägen under de här dagarna fick tyvärr strykas från schemat p.g.a. tidsbrist, men turnéplanerarna Jemima och Carl-Henrik var ändå nöjda med upplägget. På förmiddagen den 30:e lämnade familjen Hammarlund Huskvarna och vände kylaren norrut mot den kungliga huvudstaden.
På tredjedag jul fortsatte familjen Hammarlund sin julresa en bit österut, till Småland och Huskvarna, där de tog in hos faster Elisabet, farbror Muneer och kusinerna Amir, Elias och Maria. Med lite mer julklappsutdelning som följd (bl.a. fick Isak en "Dinofälla" i Duplo som han själv hett önskat sig på en önskelista som han förut mailat iväg till faster). Att få plats med packningen (som ju bestod av större delen av Hammarlunds ägodelar) i Huskvarnasläktingarnas lägenhet gick också det bra.
Även om familjen Hammarlund mest vistades hemma hos familjen Khan under de följande dagarna gjorde man ett par avstickare, med Huskvarna som bas. Söndagen den 28:e var familjen iväg och besökte ett gammalt kärt smultronställe för Carl-Henrik, nämligen Hjelmserydsstiftelsen, där våra vänner familjen Thelin hade barndop för sin dotter Ellen. "Väldigt trevligt, både själva dopet och att få träffa lite gamla bekantingar på Hjelmseryd", kommenterar Carl-Henrik. "Våra barn skämde heller inte ut sig nämnvärt... lite gnäll mot slutet i kyrkan bara."
Efter dopet åkte Hammarlunds också på en kortare julvisit hos farfar och bonusfarmor Irene i Landsbro, och återvände till Huskvarna på kvällen.
Den 29:e träffade familjen ytterligare en släktgren, nämligen farbror Kristoffer och faster Sara - dessa båda kom först på besök till Huskvarna på förmiddagen, och sedan blev det ombytta roller då Jemima, Carl-Henrik, Isak, Lydia, Adam, Elisabet, Elias och Maria själva hälsade på Kristoffer och Sara i deras hus i Månsarp (söder om Jönköping). Det var första gången som bohusläningarna vistades i Kristoffers och Saras nya bostad.
Efter detta var den småländska delen av turnén avslutad. Två ytterligare delmål som ursprungligen var aktuella att besöka längs vägen under de här dagarna fick tyvärr strykas från schemat p.g.a. tidsbrist, men turnéplanerarna Jemima och Carl-Henrik var ändå nöjda med upplägget. På förmiddagen den 30:e lämnade familjen Hammarlund Huskvarna och vände kylaren norrut mot den kungliga huvudstaden.
Julturné anhalt 1 - Kungsbacka-Onsala
(081223-081227)
På kvällen den 23 december gav sig familjen Hammarlund iväg från hemmet på Lilla Askerön, för att genomföra sin hittills längsta turné bland olika släktingar på olika ställen över jul och nyår. Eftersom resan planerats att ta sammanlagt tio dagar var Hammarlunds bil följaktligen fullpackad, inte minst med ett överflöd av julklappar och julmat.
"Vi använde hela dan före dan till att packa och dona", säger Jemima och Carl-Henrik. "Det är klart att vi har åkt runt mellan släktingar och vänner flera gånger förut, men aldrig så här länge. Vi känner oss verkligen som en nomadfamilj."
Första anhalten på den långa resan blev Kungsbacka (eller om det nu är Onsala, platsen är egentligen någonstans mittemellan de orterna), där Hammarlunds tog in hos morbror David, moster Josefine och kusin Jessika. Det var i detta hus som man firade både julafton, juldag och annandag, och det kom även fler släktingar dit i form av moster Johanna och morbror Simon samt mormor och morfar.
Julaftonen tillbringade sällskapet med att gå på en krubbgudstjänst i Onsala kyrka (hela familjen Hammarlund var med på den) och på midnattsmässa i samma helgedom (endast de vuxna). Båda dessa gudstjänster kännetecknades av att det var nästan lika trångt som i Hammarlunds bil... Vad gäller den världsliga delen av julfirandet så delades det självklart ut en hel del julklappar, de flesta under den tidiga eftermiddagen på julafton, vid en smått kaotisk julklappsutdelning. "Vi fick sätta till alla krafter för att förhindra att barnen kastade sig över alla paketen på en gång", säger Jemima.
Bland klapparna kan särskilt nämnas den leksaksskruvdragare som Adam fick och som han glatt har gått omkring och surrat med sedan dess, en "spelare" (d.v.s. leksakskeyboard med en oändlig massa läten) som Lydia flitigt har utforskat, samt diverse legosatser som i synnerhet Isak har setts bygga en hel del med.
Tyvärr förmörkades juldagarna i Kungsbacka (Onsala) av någon sorts märklig magsjuka, som drabbade framför allt Jemima och Carl-Henrik och fick dem båda att nästan däcka totalt, tappa aptiten för julbordets läckerheter samt springa på toaletten större delen av helgen. Barnen drabbades i betydligt mindre grad.
Trots dessa beklagliga sjukdomsanfall var det ett trevligt julfirande med släkten på mammas sida, och för att få tillfälle att träffa även den på pappas begav sig familjen Hammarlund den 27:e vidare på sin resa.
På kvällen den 23 december gav sig familjen Hammarlund iväg från hemmet på Lilla Askerön, för att genomföra sin hittills längsta turné bland olika släktingar på olika ställen över jul och nyår. Eftersom resan planerats att ta sammanlagt tio dagar var Hammarlunds bil följaktligen fullpackad, inte minst med ett överflöd av julklappar och julmat.
"Vi använde hela dan före dan till att packa och dona", säger Jemima och Carl-Henrik. "Det är klart att vi har åkt runt mellan släktingar och vänner flera gånger förut, men aldrig så här länge. Vi känner oss verkligen som en nomadfamilj."
Första anhalten på den långa resan blev Kungsbacka (eller om det nu är Onsala, platsen är egentligen någonstans mittemellan de orterna), där Hammarlunds tog in hos morbror David, moster Josefine och kusin Jessika. Det var i detta hus som man firade både julafton, juldag och annandag, och det kom även fler släktingar dit i form av moster Johanna och morbror Simon samt mormor och morfar.
Julaftonen tillbringade sällskapet med att gå på en krubbgudstjänst i Onsala kyrka (hela familjen Hammarlund var med på den) och på midnattsmässa i samma helgedom (endast de vuxna). Båda dessa gudstjänster kännetecknades av att det var nästan lika trångt som i Hammarlunds bil... Vad gäller den världsliga delen av julfirandet så delades det självklart ut en hel del julklappar, de flesta under den tidiga eftermiddagen på julafton, vid en smått kaotisk julklappsutdelning. "Vi fick sätta till alla krafter för att förhindra att barnen kastade sig över alla paketen på en gång", säger Jemima.
Bland klapparna kan särskilt nämnas den leksaksskruvdragare som Adam fick och som han glatt har gått omkring och surrat med sedan dess, en "spelare" (d.v.s. leksakskeyboard med en oändlig massa läten) som Lydia flitigt har utforskat, samt diverse legosatser som i synnerhet Isak har setts bygga en hel del med.
Tyvärr förmörkades juldagarna i Kungsbacka (Onsala) av någon sorts märklig magsjuka, som drabbade framför allt Jemima och Carl-Henrik och fick dem båda att nästan däcka totalt, tappa aptiten för julbordets läckerheter samt springa på toaletten större delen av helgen. Barnen drabbades i betydligt mindre grad.
Trots dessa beklagliga sjukdomsanfall var det ett trevligt julfirande med släkten på mammas sida, och för att få tillfälle att träffa även den på pappas begav sig familjen Hammarlund den 27:e vidare på sin resa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
