Adam blir en allt större säkerhetsrisk!

(090109)

De senaste två dagarna har familjen Hammarlunds hus på Lilla Askerön två gånger varit utsatt för risk att brinna upp (eller ner, vilket nu ett hus gör). Orsaken till de båda incidenterna är familjens yngsta medlem Adam, som har övergått från att riva ut böcker ur bokhyllor till betydligt farligare eskapader.
Adam har ju fortfarande den läggningen att han gärna klättrar upp överallt och undersöker allting. På morgonen den 8 januari passade han på att ta sig upp på frukostbordet och börja fingra på ljusen som pappa Carl-Henrik precis tänt i ljusstakarna. Carl-Henrik hade vänt ryggen till i endast några ögonblick för att göra i ordning tekannan, men på den tiden hann Adam plocka fram en blompinne av plast ur krukan på fönsterbrädan och sticka in den i en av ljuslågorna.
"Han trodde väl att det var en tändsticka och ville göra likadant som jag", säger Carl-Henrik, som fick rusa fram i panik och släcka den våldsamt uppflammande plastpinnen som Adam höll i handen.
Nu idag fortsatte Adam med farliga experiment med höga temperaturer. I ett obevakat ögonblick drog han in pianopallen i köket och klättrade upp till spishällen, böjde sig över spisskyddet (som ju annars är till för att förebygga just Adams framfart), satte på ett par plattor på högsta värmen och placerade ett par knivar samt den lilla ugnstimern på plattorna. Mamma Jemima kom dit ett par minuter senare och såg till sin fasa hur timern låg och smälte på den glödheta plattan och gav ifrån sig en otrevlig doft av bränd plast. Den kniv som Adam också försökte steka klarade sig dock utan skador. "Plasten i IKEA:s knivar är av god kvalitet", konstaterar Jemima.
Till detta kommer att Adam också under de här två dagarna har hunnit med att välta ut en kopp kaffe i Jemimas knä ("jag klarade mig från brännskador tack vare den skyddande plyschen i mina me&i-byxor", säger hon), samt bära iväg katternas vattenskål genom hela huset och tömma ut dess innehåll över soffbordet. Det säger en del om vilket busfrö han är nu för tiden, och han är inte heller mottaglig för förmaningar, mer än högst tillfälligt. "Det var en ljuvlig tid då han nöjde sig med att riva ut böcker", menar Jemima och Carl-Henrik uppgivet.
Avslutningsvis kan vi tillägga att Adam precis har lagt sig till med ett särskilt retsamt skratt, ungefär så som häxan låter i filmen om Snövit, som han har sett flera gånger. Det är troligt att Adams fortsatta livsfarliga busfasoner kommer att ackompanjeras av det skrattet.